Kykyri

Mmh, ytterligare en romantisk komedi.

Skådespelaren och sångerskan Jennifer Lopez spelar huvudrollen i denna. Jag får väl medge att jag inte hade några högre krav på den, så jag blev glatt överraskad, då filmen faktiskt visade sig vara sevärd. Lopez spelar en ung kvinna med drömmen att vara gift och få barn, men när jakten på den äkta mannen misslyckats beslutar hon sig för att ge sig på provrörsbefruktning. Det är då lagen om allts jävlighet träder i kraft.

Charmig. Romantisk. Lite snyftig. Funkis.

Jessica Alba (Fantastic Four), Jennifer Garner (Daredevil), Anne Hathaway (The Devil Wears Prada), Jessica Biel (I Now Pronounce You Chuck & Larry), Queen Latifah (Just Wright), Julia Roberts (Pretty Woman), Taylor Swift (Letters to Juliet) och Kathy Bates (The Blind side)... ingen dålig rollista eller hur och det bör ju tilläggas att detta var bara den kvinnliga rollistan,den manliga är minst lika sprängfylld med imponerade ansikten.

Romantiska kärlekssagor. I massors. En film om hur olika människor, i olika förhållanden, firar alla hjärtans dag. Mmh, ytterligare en romantisk film, men denna tyckte jag faktiskt om. Cute, cute, cute.

Ytterligare en romantisk komedi med Amy Adams (Julie and Julie, Enchanted) och Matthew Goode (Watchmen) i huvudrollerna.

Den kvinnliga huvudrollen är fast bestämd att ta sig till Dublin för att lyckas fria till sin pojkvän på skottdagen, vilket visar sig vara en irlänsk tradition, dock är inte väder, vind, lycka och busstrafiken på hennes sida. Och nog friar hon allt, men vi kan vara säkra på, redan vid bokstaveringen av titeln, att det inte kommer att gå som hon har tänkt sig...

En ganska platt film i mina ögon, kanske inte en genre där jag borde göra mina filmval, men det är också en ganska enkel film att se. Så visst, se den.

En romantisk komedi med Jennifer Aniston (Friends) och Gerard Butler (P.S, I love you) i huvudrollerna. Asså, titeln säger ju en del vad filmen handlar om, genren borde ju berätta hur filmen slutar och skådespelarna ljuger ju om hur underhållande filmen är. En ganska målande beskrivning, inte sant?

Jo men visst, se filmen om du är uttråkad och inte har något annat att göra, i annat fall så tycker jag att ni ska avstå.

Japp, vi hamnade på biografen igår. Draktränaren i 3D. Har ni en sjuåring, vilket filmen är rekomenderad ifrån, så rekomenderar jag att ni inte ser den i 3D, det blir lite väl läskigt. Men för lite större barn, som mig själv, så rekomenderar jag filmen skarpt.

Fler än jag som sett den?

Jag fick ett tips om att denna serie skulle vara bra, så jag tänkte ge den en chans. Verkar vara ganska många bekanta ansikten som dyker upp. Nån som sett den?

Jag blev rekomenderad en riktig snyftfilm. Och jag menar verkligen att det ären riktig snyftare.

Lasse Hallström regisserar Dear John med med Channing Tatum (Step Up) och Amanda Seyfield (Mama Mia) i huvudrollerna. Ett klassiskt Dear John drama med brevväxling och dramatik i massors. Kanske inte låter som en höjdare och filmens börjar ser verkligen ut som vilken amerikansk dramatisering som helst, men filmen förvånade mig. På ett bra sätt.

Så bunkra upp med näsdukar och choklad innan ni ser Dear John. Rekomenderas.

 

Ja jag vet, jag är sen med att ha sett den. Men efter förra filmen Twilight så har jag medvetet dragit ut på att se New Moon, för att det inte ska bli så långt mellanrum innan nästa del i serien kommer.

Även denna var helt klart en grym film, som lämnade mersmak. Andra filmen i en serie brukar ofta vara lite av en besvikelse, men inte denna. New Moon lever verkligen upp till alla förväntningar som jag byggt upp sen jag såg den första. Och ja, skådespelarna var lika trevliga att titta på denna gång. Hähä.

Fler än jag som uppskattar New Moon?

I huvudrollen ser man Christopher Plummer som den store Doctor Parnassus och i övriga roller ser man bland annat Johnny Deep, Heath Ledger, Jude Law, Collin Farrell, Lily Cole och Peter Stromare... behöver man säga så himla mycket mer?

Det sägs att produktionen var till hälften klar till Heath Ledger dog och hade det varit en mindreomtyckt skådespelare så hade filmen förmodligen lagts ner, men istället lockades flera stora namn in i filmen för att avsluta den.

En klart udda film, helt klart. Sevärd? Ja, jo. Bio? Njae.

Jag gjorde en riktig tjejgrej. Jag valde ut två tjejfilmer. Ni vet dans och musik, kärleksdrama med en massa tårar samt ett garanterat lyckligt slut. Såg dessa två under samma kväll och naturligtvis bölade jag.

I första filmen, som är den jag tycker är bäst, ser man Julia Stiles (The Bourne Identity, Mona Lisa Smile) och snyggingen Sean Patrik Thomas (varför har man inte sett honom i flera filmer?), en riktig klassiker. En sån film man kan se flera gånger och fortfarande lyckas böla.

Andra filmen är det samma karaktärer i storyn, men den kvinnliga huvudrollen spelas istället av Izabella Miko (Clash of the Titans) som i mitt tycke inte alls passar till filmen. Men hon dansar bättre så det gör henne godkänd. Hähä.

Så har ni inget bättre för er så rekomenderar jag dansfilmer med typiskt amerikanska slut.

Japp, jag är ett fan av serien Americas Next Top Model och nu har jag sett säsong fjortons första avsnitt. Som alltid lite bölande, val av de nya modellerna, en del gräl och ett löfte om galna plåtningar. Mmh, me like.

Fler än jag som följer ANTM?

Mja asså, denna film var ju laddad med förväntningar, som inte riktigt infriades. Storyn byggde upp ett bra tryck, men jag kände att jag fick vänta ganska länge på ett slut som inte kom.

Visst ändrade dessa filmer i denna serie min syn på svenska filmer, helt klart. Men jag har också en klar bild över vad jag tycker om svenska skådespelare, som även denna blev övertygad efter Män som hatar kvinnor, Flockan som lekte med elden och slutligen Luftslottet som sprängdes.

Fler än jag som sett filmen/filmerna? Vad tyckte ni?

I lördags var jag, HerrJ och Stora Lillebror i Sthlm och såg filmen Percy Jackson and the lightning theif. Med den rollcastingen så kan man ju inte misslyckas, samt regissören från allaHarry Potter filmer. Specialeffekter hade jag ju sett på reklamen, så det visste jag att det skulle bjudas. En riktig biofilm var helt enkelt vad jag tänkt mig att detta skulle vara.

Fel.

Visst är det väl en helt okej film, men lägg inte ut en massa pengar på att se den på bio om du inte gärna vill bli lika besviken som jag.

Jodå, uppföljaren till Stieg Larssons bok som blev film, Män som hatar kvinnor, som jag såg för ett par dagar sen och detta är alltså anledningen till att jag även gett mig in i attse även denna film - Flickan som lekte med elden.

Storyn känns ganska genomtänkt, för att vara en svensk uppföljare, men en stor grundmiss är ju att ta in Paolo Roberto i en förvisso mindre roll men fortfarande i en roll... ni som har sett filmen vet säkert vad jag menar när jag säger att det finns en minst sagt misslyckad fightingscen innehållandes den lysande stjärnan. Bah.

Nah, första filmen var helt enkelt bättre, men innan jag helt och hållet lägger min tid med svenka filmer bakom mig så ska jag ge sista filmen en chans.

Vad tycker ni om Flickan som lekte med elden?

Jag såg en svensk film. Japp, det är sant. I brist på annat skulle man kunna säga, men det var inte fullt så illa som jag hade föreställt mig.

Har ju hört ganska mycket om Stieg Larssons böcker, det är många i min omgivning som läst en del av honom men eftersom jag sällan varjen läser svenska böcker eller ser svenska filmer så har jag aldrig ens petat pånågot som Stieg Larsson står för.

Får nog så vackert erkänna att jag inte blev fullt så besviken som jag trodde. När man välkommit över den överdrivna dialogen, lite vant sig vid det löjliga artikulerandet, så kändes det helt okej. Storyn var inte så fattig som jag trodde. Ja, jag har fördommar, massors av dem när det kommer till Svenska filmer och böcker. Den enda Svenska film jag faktiskt gillat är Fucking Åmål och då var jag väl tretton år, så jag vet inte om det fortfarande räknas. Men men jag tycker faktiskt att filmen var så okej att jag inte bara är nöjd med Män som hatar kvinnor, utan även tänker ge mig på Flickan som lekte med elden.

Japp, som förälder har man rätten till oändliga upplagor av Disneyfilmer. Nah barnen behöver inte titta. Hähä. Lille T var inte alls intresserad av att se filmen så jag såg den själv.

Sensmoralen i filmen var, som alltid i Disneys filmer, sockersöt. Galet söt skulle man kunna säga utan överdrift. Undertonen i de senare filmerna som Disney har gjort tycker jag har varit i en mer vuxen humor, eller mja läs de senaste tio åren, ungefär sen Aladin. Mer familjeunderhållning nu. Denna tecknade saga riktar sig kanske mer till gruppen tioåriga töser, men jag tyckte också om den.

Mja eftersom jag är ett ganska stort fan av Courteney Cox så var jag ju tvugen att kika på den nya serien Cougar Town som det görs reklam om på tv för att se om hon är lika strålande som alltid -  klart hon är.

Jules Cobb är nyligen frånskild, arbetande och ensamstående med en tonåring som ska jonglera ett privatliv. Låter kanske inte som världens roligaste story, men med Courteney Cox i huvudrollen så har jag skrattat så att jag grinat vid flertal tillfällen.

Än så länge tycks det finnas ca femton avsnitt, så förhoppningsvis blir det mer än en säsong.

Sarah Jessica Parker (Sex and the city) i huvudrollen tillsammans med Hugh Grant (Bridget Jones) borde ju inte kunna gå fel, speciellt inte när det är en romantisk komedi, men allvarligt...

Storyn känns som att det hade funkat att sätta in lite detaljer och vad befattar skådespelarnas bedrifter så hade det fungerat med iallafall ett par scener komedi. Jag gillar vanligtvis bådaskådespelarna, så jag vet inte om det är kombinationen eller manuset som gör att jag inte får varken wowkänslan eller mjakänslor. Nej tack-känslan vinner.

I en del av filmen blev den så otroligt gripande att jag inte kunde annat än låta tårarna välla över, otäckt gripande, läskigt verkligt.

Filmen Precious handlar om en kraftigt överviktig sextonårig tjej som är gravid med sitt andra barn, där hennes egen far är far även till hennes barn, men trots detta ger hon inte upp kampen på att få gå i skolan... att få lära sig att läsa.

Se filmen.

Prosit.

Nåväl, Alla hjärtans dag är väl ändå den dagen man kan plåga livet ur sin sambo genom att tvinga denna att se på dåliga filmer om kärlek. Kunde jag tro. Hähä. En stor skålmed chips hade jag som sällskap, vilket inte alls är illa.

Till filmen då... Richard Gere i huvudrollen påen kärleksfilm som klassas som familjedrama. Borde inte bli fel. Kunde jag tro. Den handlade om en hund. Men den är inte riktigt så illa som man kan tro, har man lite plats i hjärtat för en sann historia om en hund så lämnar filmen inte ögat torrt.