Kykyri

Jag såg en svensk film. Japp, det är sant. I brist på annat skulle man kunna säga, men det var inte fullt så illa som jag hade föreställt mig.

Har ju hört ganska mycket om Stieg Larssons böcker, det är många i min omgivning som läst en del av honom men eftersom jag sällan varjen läser svenska böcker eller ser svenska filmer så har jag aldrig ens petat pånågot som Stieg Larsson står för.

Får nog så vackert erkänna att jag inte blev fullt så besviken som jag trodde. När man välkommit över den överdrivna dialogen, lite vant sig vid det löjliga artikulerandet, så kändes det helt okej. Storyn var inte så fattig som jag trodde. Ja, jag har fördommar, massors av dem när det kommer till Svenska filmer och böcker. Den enda Svenska film jag faktiskt gillat är Fucking Åmål och då var jag väl tretton år, så jag vet inte om det fortfarande räknas. Men men jag tycker faktiskt att filmen var så okej att jag inte bara är nöjd med Män som hatar kvinnor, utan även tänker ge mig på Flickan som lekte med elden.