I väntan på möte...


... så sitter jag kvar på jobbet, det känns lagom meningslöst att gå hem, hinna vara hemma en halvtimme och sen gå tillbaka till jobbet för att ha kvällsmöte. Segt hur som helst att bara sitta av tiden.

Jag ser inte fram emot att gå hem och se hur katastroferna har förvandlat mitt hem till ett slagfält. Ser riktigt framför mig hur det ser ut... jag kan ha fel dock, men jag skulle inte tro det. En 7 månaders katt och en 13 veckor gammal, hur många blomkrukor tror du är i golvet?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0